Toxicon AB

Swedish English
Slider Image
Tånglake

Biomarkörer

En biomarkör kan definieras som en biologisk respons på en förändring orsakad av en exponering för eller en toxisk effekt av främmande ämnen. Biomarkörer kan användas som tidiga varningssignaler på biologiska förändringar i en organism (molekylära-, cellulära-, histologiska- och morfologiska förändringar).

Biomarkörer används vid såväl laboratorie- som fältundersökningar. Vi använder biomarkörer bl a i fiskfysiologiska recipientundersökningar med t ex skogsindustrin som beställare. Vi arbetar huvudsakligen med biokemiska leverparametrar vilka ger uttryck för eventuell påverkan på avgiftningssystemet hos fisk. Vi erbjuder dock även biomarkörer med avseende på endokrina effekter såsom bestämning av halten vitellogenin i blod och könskvot av yngel. Om kundbehov finns så kan biomarkörer på evertebrater (ryggradslösa djur) såsom t ex musslor och kräftdjur, appliceras i såväl laboratorie- som fältundersökningar.

De biomarkörer på fisk som Toxicon erbjuder i dagsläget är:

Biomarkör för exponering Metod Referens
EROD Spektrofluorometri Stagg et al (1995)
CYP1A-halt Spektrofotometri (ELISA) Celander & Förlin (1991)
Glutathiontransferas (GST) Spektrofotometri Stephensen et al (2002)
Glutathionreduktas (GR) Spektrofotometri Cribb et al (1989)
PAH-metaboliter Spektrofluorometri Lin et al (1990)
Vitellogenin Spektrofotometri (ELISA)  
Biomarkör för effekt Metod Referens
Könskvot Mikroskopi Larsson et al (1999)
Producerad av Angelica Svanberg Grafisk Form AB